Litteraturseminarium ”Utgångspunkter i undervisningen” 3/2 –08
Efter att ha tagit del av artikeln Teaching Young Children Science: Three Key Points av Yoon och Onchwari kan vi se att den beskriver tre viktiga aspekter på hur lärarna kan göra naturvetenskapen mer meningsfull för de yngre barnen och eleverna. Istället för att lära sig fakta utantill skall eleverna göra vetenskap. Det handlar om att, för pedagogerna, använda utvecklingsmässigt lämpliga metoder, en femstegsmodell eller en modell som har utmanande frågor som utgångspunkt. När man som pedagog använder sig av de utvecklingsmässigt lämpliga metoderna tar man som i alla pedagogiska sammanhang hänsyn till:
* barns individuella utveckling
* lekens betydelse
* barn och elevers intressen
* individuella skillnader vad det gäller lärstilar
* barns social och kulturella bakgrund.
Femstegsmodellen går ut på att man som lärare erbjuder stimulerande miljöer som får barn och elever att bli engagerade och nyfikna och genom detta få nya insikter som hjälper dem att utforska och förstå sin omgivning. Då läraren utgår från modellen med utmanande frågor skall denne istället för att berätta och beskriva ställa frågor till eleverna. Detta skall stimulera deras tänkande och lärande. För att utmana eleverna skall läraren ställa frågor på olika kognitiva nivåer. Läraren vägleder och stödjer sedan eleverna så att de kan finna svar på frågorna.
Den andra halvan av vår grupp har tagit del av artikeln Science education in early childhood teacher education… av Dawn Garbett och efter diskussion och rollspel kan vi se en tydlig skillnad i de olika artiklarna. Artikel av Dawn Garbett (2003) handlar om ämnesteorin medan Yoon och Onchwari (2006) handlar om ämnesdidaktiken kring de naturvetenskapliga ämnena. I ämnesteorin är det lärarens kunskaper eller bristande kunskaper som diskuteras. Båda artiklarna belyser lärarens roll i dessa olika perspektiv. Vi har alla haft en lärare som besuttit kunskaper i olika ämnen men inte haft förmågan att lära ut dem till sina elever. I artiklarna kan vi se tankarna kring ämnesteori respektive ämnesdidaktik som ett komplement till varandra för att en utvecklande undervisning i skolan skall kunna möjliggöras.
Efter att ha tagit del av artikeln Teaching Young Children Science: Three Key Points av Yoon och Onchwari kan vi se att den beskriver tre viktiga aspekter på hur lärarna kan göra naturvetenskapen mer meningsfull för de yngre barnen och eleverna. Istället för att lära sig fakta utantill skall eleverna göra vetenskap. Det handlar om att, för pedagogerna, använda utvecklingsmässigt lämpliga metoder, en femstegsmodell eller en modell som har utmanande frågor som utgångspunkt. När man som pedagog använder sig av de utvecklingsmässigt lämpliga metoderna tar man som i alla pedagogiska sammanhang hänsyn till:
* barns individuella utveckling
* lekens betydelse
* barn och elevers intressen
* individuella skillnader vad det gäller lärstilar
* barns social och kulturella bakgrund.
Femstegsmodellen går ut på att man som lärare erbjuder stimulerande miljöer som får barn och elever att bli engagerade och nyfikna och genom detta få nya insikter som hjälper dem att utforska och förstå sin omgivning. Då läraren utgår från modellen med utmanande frågor skall denne istället för att berätta och beskriva ställa frågor till eleverna. Detta skall stimulera deras tänkande och lärande. För att utmana eleverna skall läraren ställa frågor på olika kognitiva nivåer. Läraren vägleder och stödjer sedan eleverna så att de kan finna svar på frågorna.
Den andra halvan av vår grupp har tagit del av artikeln Science education in early childhood teacher education… av Dawn Garbett och efter diskussion och rollspel kan vi se en tydlig skillnad i de olika artiklarna. Artikel av Dawn Garbett (2003) handlar om ämnesteorin medan Yoon och Onchwari (2006) handlar om ämnesdidaktiken kring de naturvetenskapliga ämnena. I ämnesteorin är det lärarens kunskaper eller bristande kunskaper som diskuteras. Båda artiklarna belyser lärarens roll i dessa olika perspektiv. Vi har alla haft en lärare som besuttit kunskaper i olika ämnen men inte haft förmågan att lära ut dem till sina elever. I artiklarna kan vi se tankarna kring ämnesteori respektive ämnesdidaktik som ett komplement till varandra för att en utvecklande undervisning i skolan skall kunna möjliggöras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar