Vi genomförde följande moment under lärandetillfället:
• Berättade allmänt om energi och mat, eleverna fick fundera över var matens energi kan komma ifrån. Vi förklarade hur solen är vår ursprungliga energikälla och hur vår kropp behöver energi och att vi förbrukar energi när vi rör på oss.
• Vi förklarade för eleverna att den mat som anses vara ”nyttig” innehåller mycket och långsiktig energi och kallas även för långsamma kolhydrater. Medan den ”onyttiga” maten innehåller energi men som snabbt förbrukas och kallas för snabba kolhydrater. Eleverna fick sedan ge exempel på vad de anser är långsamma kolhydrater (”nyttig mat”) respektive snabba kolhydrater (”onyttig mat). Vi hade då bilder på olika sorters mat som i efterhand sattes upp på tavlan i två olika grupper. Vi benämnde då igen snabba och långsamma kolhydrater.
• Vi visade tallriksmodellen och förklarade att den demonstrerar vad vi bör äta under en dag för att få i oss den energi som vi behöver. Vi påpekade också att maten består av tre näringsämnen; fett, kolhydrater och protein.
• Vi frågade sedan eleverna om de visste vart maten tar vägen efter att vi stoppat den i munnen och hur kroppen kan tillgodogöra sig energin i maten. För att tydligt visa matens väg genom kroppen läste vi boken ”Vart tar maten vägen” av Katharine McEwen.
• Eleverna fick sedan smaka på morot och rån. Vi uppmuntrade dem att känna efter i munnen hur det känns när vi tuggar, hur saliven tillsätts för att vi ska kunna svälja maten. Vi förklarade även en gång till hur maten ”färdas” ner i kroppen.
• Det sista eleverna fick göra på lektionen var att rita och skriva sin egen tallriksmodell. Där fick eleverna beskriva vad de anser att de skall äta under en hel dag.
Elevernas alster!
Tunntarmen
Vi anser att samtliga moment under lärandetillfället fungerade bra. Eleverna visade stort intresse, engagemang och var aktiva och delgav sina funderingar och tankar. De visade stor förståelse på vad snabba och långsamma kolhydrater är genom vår diskussion. Att läsa boken för att påvisa matsmältningens funktion fungerade riktigt bra, eleverna lyssnade ivrigt och ville gärna delge sina erfarenheter med oss andra. De kunde efteråt uppge var maten tar vägen och vad som händer med det vi ätit. Att vi hade tagit med ett snöre som visade hur lång tunntarmen är fungerade också riktigt bra, då eleverna på ett konkret sätt fick se detta. Eleverna fick även prova på att äta en morot och ett rån för att känna efter hur det känns när vi tuggar och hur saliven tillsätts. Detta var också väldigt givande, en elev sa att ”när man äter rånet så måste det komma mer saliv för att det är torrt och det är inte moroten”. Då eleverna målade sin egen tallriksmodell målade några elever både långsamma och snabba kolhydrater varför vi frågade dem om de visste om allt på tallriken innehöll lika mycket rätt sorts energi. Svaren vi fick var att ”jag målade hur jag brukar äta på lördagar”
Jag tycker att ni valt ett viktigt ämne att prata med eleverna och barnen om. Fler och fler elever väljer idag att inte äta skolmaten. Jag tror att det är viktigt att börja prata om det här tidigt med barnen och eleverna för att de ska förstå att det är viktigt att äta regelbundet!
SvaraRadera