Dalenium

Alla planeter

Jag och tre klasskamrater var i fredags (27/3) på Dalenium Science Center i Stenstorp. Vi fick möjligheten att följa en F-2 från Åsarpsskolan under förmiddagen. Eleverna hade planeter och stjärnor som tema under förmiddagen. Eleverna blev indelade i tre olika grupper. De fick se en film och ta emot information om planeterna och våra olika stjärnbilder. Därefter fick de själva experimentera i utställningen. Eftersom det var första gången vi var där tog vi tillfället i akt och gick med eleverna för att se när de experimenterade. Självklart provade vi också på. Vi blev till och med kvar en stund efter att eleverna hade åkt hem. Jag konstaterade att där fanns mycket att utforska och experimentera. Eftersom det bara blev en förmiddag på Dalenium har vi fått möjligheten att vara med när de besöker Hökensåsskolan i Tidaholm. Ska bli spännande och intressant, då det kommer att handla om gaser. Jag kommer definitivt att åka tillbaka till Dalenium flera gånger, då det finns mycket kvar att se och utforska, men också att lära!


Även jag var tvungen att prova på=)



Olika tärningar från matematikrummet!

Jag provade även på att sitta på spikstolen, AJ!

När dagen var slut med allt utforskande var jag helt slut hihi

Genomförd aktivitet förskolan

Vi (Christina och Emma) har idag genomfört och observerat varandra under vårt planerade lärandetillfälle om Kroppens energi på förskolan. Vi hade en grupp var om vardera fyra barn i åldern 4-5 år, pojkar och flickor blandat. Lärandetillfällena presenteras tillsammans då de utfördes på liknande sätt.

Vi genomförde följande moment under lärandetillfället:
- Berättade allmänt om energi och mat, barnen fick fundera över var matens energi kan komma ifrån. Vi förklarade hur solen är vår ursprungliga energikälla och hur vår kropp behöver och förbrukar energi när vi rör på oss.
- Förklarade för barnen att den mat som anses vara ”nyttig” innehåller mycket och långsiktig energi medan den ”onyttiga” maten innehåller energi som snabbt förbrukas. Barnen fick sedan ge exempel på vad de ansåg var ”nyttig” respektive ”onyttig” mat och vi hade bilder på olika sorters mat som efterhand sattes upp på tavlan i två olika grupper.
- Vi visade tallriksmodellen och förklarade att den demonstrerar vad vi bör äta under en dag för att få i oss den energi vi behöver.
- Vi frågade sedan barnen om de visste vart maten tar vägen när vi stoppar den i munnen samt hur kroppen kan tillgodogöra sig energin i maten. För att på ett tydligt sätt visa matens väg genom kroppen läste vi boken ”Vart tar maten vägen” av Katharine McEwen. Den beskriver dessutom hur kroppen tar upp matens energi i tunntarmen.
- Barnen fick sedan smaka på morot och rån och vi uppmuntrade dem att känna efter i munnen hur det känns när vi tuggar, hur saliven tillsätts för att vi ska kunna svälja maten. Barnen fick också beskriva vad som hände när de svalde, vart maten tar vägen.
- Till sist målade barnen sin egen tallriksmodell där de fick beskriva vad de anser att de ska äta under en dag.

Ett av barnens alster

Vi anser att samtliga moment under lärandetillfället fungerade bra, barnen visade stort intresse och var aktiva och delgav sina funderingar. De visade på stor förståelse för vad som anses vara ”nyttig” respektive ”onyttig” mat och genom vår diskussion fick de nu också möjlighet att tillägna sig kunskap om varför det är så. Att läsa boken för att påvisa matsmältningens funktion fungerade riktigt bra, barnen lyssnade ivrigt och kunde efteråt uppge var maten tar vägen och vad som händer med det vi ätit. Då de målade sin egen tallriksmodell målade några barn både ”nyttig” och ”onyttig” mat varför vi frågade dem om de visste om allt på tallriken innehöll lika mycket rätt sorts energi. Svaren vi fick var att ”godis gör inte det men jag vill ändå äta det efter den riktiga maten”.

Teknik i skolan

När jag började titta efter teknik på min fältstudieskola fann jag olika slags experiment och lab-material i form av exempelvis magneters påverkan av varandra samt material som visar på hur olika tekniska apparater fungerar såsom miniräknare och larm. Jag anser att materialet kan användas i olika teman med syfte att illustrera och visa på olika slags teknik och dess funktion i vardagen.

I de båda årskurs ettorna har de nyligen haft ett tema ”Yrken och tekniska hjälpmedel” där de som utgångspunkt haft, för eleverna, kända yrken. Då yrkena diskuterades tog de också upp vilka tekniska hjälpmedel som kan behövas till respektive yrke. Temat fortsatte med att eleverna fick plocka isär olika apparater såsom mobiltelefon, tangentbord, kamera och brödrost. Av de delar som framkom fick eleverna sedan uppfinna någon egen teknisk apparat och förklara dess syfte. I temat ingick regelbundna diskussioner mellan eleverna och läraren där varje elev fick reflektera kring vad de gjort idag, vad de lärt sig om teknik och framförallt vad teknik egentligen är? Anna-Stina Ahlrik redogjorde i sin föreläsning 090210 för hur lärarens uppdrag är, när det gäller teknikämnet, att lära barn vad teknik är, vad den kan innebära samt vad den kan användas till, vilket jag anser är frågor som lyfts fram i temat.

I kursplanen för teknik anges hur skolan bland annat ska göra vardagstekniken synlig och begriplig, hur eleverna ska få kännedom om den teknik som omger oss samt hur eleverna själva ska få konstruera och praktiskt pröva teknik i olika former. I temat anser jag att dessa punkter utifrån kursplanen berördes och eleverna fick använda undersökande arbetssätt och problemlösning vilket enligt Tomas Ginner (föreläsning 090326) är vad teknik i första hand handlar om, problemlösning – ej naturvetenskap.

I temat synliggjordes också hur de saker vi dagligen använder är teknik, exempelvis sax, penna, gångjärnen, trappan osv.

Jag tror att det viktiga är, för att nå fram med teknikämnet till eleverna, att sätta in tekniken i relevanta sammanhang, till exempel tillsammans med ett yrke. Något som gör det begripligt och hanterbart för eleverna. Att relatera tekniken till samhället och vardagen eller vice versa.

Teknik i skolan

Mina erfarenheter av teknik i skolan, från både fältstudier, vfu, vikariat och mina egna barns skola visar att teknik inte förekommer i skolan i samma utsträckning som den gör i förskolan. Teknik i skolan verkar kräva mer planering och tekniken får, vad jag har sett endast plats i diverse teman Naturvetenskap och teknik för alla – NTA. I skolan finns det ju en plan om hur mycket matematik, svenska, idrott och så vidare som ska med i veckoplaneringarna, men jag har inte någon gång stött på att teknikämnet diskuteras på samma sätt. Tomas Ginner framhöll att tekniken är obligatorisk och ämnet finns med i kursplanen och har ju där mål som eleverna ska ha nått i femte klass. Min handledare på den skola där jag gör mina fältstudier på, motsatte sig dock att hennes elever inte får ”tillräckligt” med teknik. Hon menade att hon har med tekniken i sin planering, men hon hävdade också att det troligen kan bero på att hon själv är särskilt intresserad av naturvetenskap och teknik och därför värderar ämnet högt.

Tomas Ginner förklarade vilka arbetsformer som med fördel kan användas för att eleverna ska möjlighet att bli förtrogna med teknik. Han menade att ritningar, texter, modeller, studiebesök, berättelser och lek är goda arbetsformer. Han hävdade starkt att teoretiska och praktiska indelningar inte bör göras, eftersom kunskapen ”går in” av både teori och praktik. Deweys ”Learning by doing” känns helt rätt i detta sammanhang!

Hur skulle jag då vilja arbeta med teknik i skolan? Min tanke om att eleverna i förskolan skulle få prova på att använda kameran och fotografera själva och därmed upptäcka en del av tekniken, skulle lika gärna kunna göras med eleverna i skolan.

Många lärare låter elever forska om olika ämnen, men oftast verkar eleverna få skriva om sina forskningsprojekt. Här känner jag att jag skulle vilja vidareutveckla elevernas forskningar till att bli mer praktiska. Låt säga att eleverna ska forska om cykeln. I vanliga fall skriver eleverna, de ritar och visar på papper hur cykeln ser ut och kanske också visar de på delarnas olika funktioner. Kanske skulle man här låta eleverna inte bara lära säg ATT det är så här utan också VARFÖR det är så här.

Tekniken i förskolan

I samtal med min fältstudieförskolas personal presenterade de sina tankar kring hur de lyfter fram tekniken i den vardagliga verksamheten. Till att börja med finns den en mängd material, såsom Mekanik- bygg och konstruktion, bygge med magnetkulor, stavar och plattor, Martello- bygga och spika mönster, som alla innehåller teknik i olika former. De framhöll också hur bland annat fingervirkning, snickeri och sömnad bygger på olika tekniker där vi använder oss av tekniskt material exempelvis nål och hammare. Just detta berörde Tomas Ginner i sin föreläsning 090326 då han menade på att teknik handlar om att förstå tekniken i sitt sammanhang, att få barnen att förstå att de ständigt är delaktiga i tekniken. Jag anser att det i dessa sammanhang blir viktigt att poängtera för barnen vad som är teknik och förklara hur vi i vardagen använder teknik som hjälpmedel för det mesta vi tar oss för, därmed sätta in begreppet teknik i relevanta sammanhang.

Personalen berättade också hur de tillsammans med barnen gör olika experiment med till exempel ballonger och magneter. Ett mycket uppskattat inslag och många av barnen vill ha med sig experimentet hem för att prova det med sina föräldrar. Jag tittade på de experiment de hunnit utföra under terminen och kunde konstatera att de innehåller en blandning av, vad jag anser är, både teknik och naturvetenskap.

Genom det VISA-projekt som finns i kommunen, där de för barnen närliggande yrken presenteras, anser jag att förskolan berör en mängd teknik. Olika yrken presenteras för barnen genom att yrkesutövare kommer på besök. I dessa diskussioner lyfts fram vad man gör som exempelvis doktor och vad för ”verktyg” man använder i sitt yrke. Barnen får efter ett sådant besök själva möjlighet att leka yrket. Lämpligt material och rekvisita finns tillgängligt. Därmed får barnen ta del av den teknik och det tekniska material som krävs för det specifika yrket och, som Anna-Stina Ahlrik nämnde vid sin föreläsning 090210, så är vårt arbete ett slag av vardagsteknik vilken ska göras synlig och begriplig för barnen.

Tekniken i förskolan

Jag har på min fältstudieförskola tittat på och undersökt tekniken där. Min handledare menar att de inte arbetar med teknik medvetet och frågade sig vad teknik egentligen är. Jag gav min syn på tekniken och förklarade att jag kunde se en hel del teknik på förskolan. Barnens legobygge anser jag vara teknik i allra högsta grad. Olika legohusbyggen med tydlig inspiration från det omgivande samhället anser jag vara avancerade tekniska konstruktioner för barnen. Konstruktioner fanns också i form av ihopsatta träbitar och återvinningsmaterial som finns tillgängligt för barnen. Vid detta konstruerande får barnen också möjlighet att använda och bekanta sig med olika verktyg. Ovanför en snickarbänk finns de olika verktygen dessutom pedagogiskt avbildade med både text och bild. Att barnen också får använda datorn i olika sammanhang ser jag också som en del i tekniken. Efter Tomas Ginners (2009-03-26) föreläsning kring Teknikens identitet och innehåll fick jag det bekräftat att det faktiskt var teknik jag sett på förskolan. Han beskrev tekniken som en förlängning eller förstärkning av våra mentala och fysiska förmågor och kapaciteter. Han menade att det kan handla om att omvandla, lagra, transportera, kontrollera, styra och reglera. Flera av dessa aspekter kan jag se både i legobygge, konstruktioner och datoranvändande på förskolan. Att de faktiskt i förskolan har en viss medvetethet om tekniken kan jag även se i deras handlingsplan i naturvetenskap som påvisar att de gör barnen medvetna om natur och miljö genom att:

* "Erbjuda material som inbjuder till att klättra, gräva, ösa, bygga och konstruera."

samt genom att:

* "Ge alla barn möjlighet till skapande verksamhet och experiment inom natur, miljö och teknik."

Dalenium Stenstorp

Var i fredags på besök på Dalenium i Stenstorp. Vi deltog under dagen med två grupper, en år 2 samt en grupp gymnasieelever från Tyskland. Då de ej hade något specifikt tema för sina besök följde vi dem då de experimenterade i utställningen och vi passade givetvis på att prova själva också. Jag personligen har besökt Dalenium vid flertalet tilfällen tidigare med mina egna barn varför jag var bekant med utställningen och visste vad som fanns att göra. Vi blev kvar en längre stund innne i "Mattegatt", ett rum fyllt med matematikmaterial och klurigheter för både barn och vuxna. Där var det lätt att fastna och inte kunde man ge sig förrän man funnit lösningen på "matteproblemet". Vi fick också en visning i planetariumet och tog del av flera av stjärnhimlens olika tecken och historierna bakom dem.

Teknik i förskolan

Min första tanke när jag ställdes inför uppgiften att söka tekniken i förskolan var att jösses, var finns det teknik där? Jag behövde som tur var inte tänka speciellt länge innan jag kom på att, allt tillverkat kräver ju sin teknik och bara jag synliggör tekniken för barnen så kan ju nästan allt experimenteras kring. Saxen, ”stövelavtagaren”, besticken m m för att nämna några. Anna-Stina klargjorde också tidigt i kursen att teknik också innebär att teknik är ”v-stilen” i backhoppning, att jag använder olika tekniker exempelvis när jag målar/tecknar, något som faktiskt inte direkt synliggjorts för mig. Det finns ju alltså en massa teknik i förskolan, det går ju inte att rabbla upp allt här, men poängen är väl att vi ska synliggöra tekniken för barnen och därmed kommer tekniken bli tillgänglig i förskolan för barnen. De kommer få tekniken nära sig och inte bara se teknik som något avancerat som finns på en nivå som de inte kan nå till.

På de förskolor som jag kan relatera till har dokumentation funnits med i stor utsträckning d v s verksamheten fotograferas. Kameran ”är” teknik. Kameran är för barnen en vardagsnära teknisk pryl och jag tror att barnen skulle på ett enkelt sätt kunna bli delaktiga i tekniken kring den, fast detta har jag ännu inte sett i verksamheten. Även om jag inte har någon direkt kunskap kring exakt hur kameran är uppbyggd eller hur det blir bilder, ser jag fram emot att tillsammans med barnen få utforska en så ”simpel” teknisk grej som kameran.

Studiebesök på Dalenium i Stenstorp.

Idag var jag och några studiekamrater på Dalenium och gjorde ett studiebesök. Vi hade tur som kunde vara med en dag då Dalenium besöktes av tre olika grupper med elever i varierande åldrar, nioåringar till sextonåringar. Vi kunde enkelt konstatera att matematik, natur och teknik har något spännande för alla åldrar och eleverna visade stor entusiasm för det som de fick vara med om. Allra trevligast var nog i alla fall att få sjunka ner i en sacosäck, luta sig tillbaka och i mörkret titta upp på "himlen" och få lära sig att stjärnbilden Orions bälte är lite snett bara för att det sitter runt jägarens midja och han bär ett tungt svärd, som alltså gör att bältet hänger lite snett... : -)

Planering

Planering skola

I vår planering av lektion om kroppens energi i årskurs ett har vi utgått från läroplan och kursplan för biologi. Enligt Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) ska skolan ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola;
känner till och förstår grundläggande begrepp och sammanhang inom de naturvetenskapliga kunskapsområdena har grundläggande kunskaper om förutsättningar för en god hälsa samt har förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan och miljön. (s.10)

I kursplanen för biologi står det att skolan i sin undervisning ska sträva efter att eleven utvecklar kunskap om människokroppens byggnad och funktion.

Vad?
Vi ska hålla en lektion med cirka tio elever där vi ska gå igenom kroppens energi. Vi tar vår utgångspunkt i vår cartoon-fråga; Vad behöver du och din kropp för att få energi och orka gå i skolan, cykla, leka och så vidare? Som en förberedelse har vi som lärare gjort en ämnesteoretisk fördjupning för att kunna besvara eventuella frågor från eleverna.

Lektionen kommer att ta sin början med att vi tillsammans med eleverna pratar om hur all energi ursprungligen kommer från solen och hur vi via det vi äter tar del av denna energi. Vi kommer dessutom att fördjupa vår diskussion kring vad i maten som ger energi; kolhydrater, protein och fett.

Hur?
För att mål ska uppnås kommer vi att, i den gemensamma inledningen/diskussionen kring kroppens energi, använda oss av bilder för att illustrera hur vi tillgodogör oss solens energi samt hur vi genom tallriksmodellen får i oss den energi som kroppen behöver. Vi kommer också att läsa boken ”Vet du vart maten tar vägen?” av Katharine McEwen och Jacqui Maynard där bilder och text på ett tydligt sätt visar matens väg genom kroppen. Eleverna får sedan smaka på frukt eller grönsak och vi gör dem uppmärksamma på hur maten blandas med saliv i munnen och vägen ner till tarmarna där energiprocessen sker (experiment). Som en avslutning kommer eleverna att få rita och skriva hur deras tallriksmodell ser ut.

Varför/Mål
Vårt mål med lektionen är att ge eleverna en förklaring och bakgrund till det som vi dagligen uppmanar dem till eller säger till dem; ”Man behöver energi för att orka.” ”Du måste äta mer grönsaker, det är nyttigt.” ”Godis är inte nyttigt.” ”Du måste gå ut på rasten för att få frisk luft så att du orkar jobba nästa pass.” Dessa uppmaningar valde vi att ha som underlag då de kan relateras till elevernas vardag. Genom lektionens moment synliggör vi varför vi vuxna ofta ger dessa uppmaningar till eleverna.

Den planerade lektion främjar elevernas förståelse för;
- att solen är allt levandes huvudsakliga energikälla
- att kroppen tillgodogör sig kroppens energi från maten
- vilken mat som är nyttig och mindre nyttig för vår hälsa

Utvärdering
Vi kommer att utvärdera måluppfyllelsen för vår lektion dels under lärandetillfället då vi har möjlighet att uppfatta elevernas förståelse för ämnet då de ritar sin egen tallriksmodell och dels efter 1-2 veckor då vi åter besöker klassen och ställer öppna frågor till eleverna och även visar cartoonen. Genom att använda de frågor som Anna-Stina Ahlrik benämnde som kriteriefrågor kan man som lärare se vilken förståelse eleverna har för helheten. Exempel på kriteriefråga; Vad är allt levandes energikälla? Vet du vart maten tar vägen?



Planering förskola
I vår planering av lärandetillfälle om kroppens energi i förskolan har vi utgått från läroplan för förskolan (Lpfö 98). Enligt Lpfö 98 ska förskolan sträva efter att varje barn;
utvecklar sin kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande utvecklar förståelse för sin egen delaktighet i naturens kretslopp och för enkla naturvetenskapliga fenomen. (s.9)

Vad?
Vi ska hålla i ett lärandetillfälle med cirka fem barn där vi ska gå igenom kroppens energi. Vi tar vår utgångspunkt i vår tidigare ställda intervjufråga; Bilar behöver bensin för att de skall kunna röra på sig. Vad tror du att du och din kropp behöver för att få energi och för att du skall orka röra på dig, hoppa, springa och leka? Som en förberedelse har vi som lärare gjort en ämnesteoretisk fördjupning för att kunna besvara eventuella frågor från barnen.

Lärandetillfället kommer att ta sin början med att vi tillsammans med barnen pratar om hur all energi ursprungligen kommer från solen och hur vi via det vi äter tar del av denna energi. Vi kommer att i vår diskussion beröra vad i maten som ger energi; kolhydrater, protein och fett men kommer inte att fördjupa oss i det.

Hur?
För att mål ska uppnås kommer vi att, i den gemensamma inledningen kring kroppens energi, använda oss av bilder för att illustrera hur vi tillgodogör oss solens energi samt hur vi genom tallriksmodellen får i oss den energi som kroppen behöver. Vi kommer också att läsa boken ”Vet du vart maten tar vägen?” av Katharine McEwen och Jacqui Maynard där bilder och text på ett tydligt sätt visar matens väg genom kroppen. Barnen får sedan smaka på frukt eller grönsak och vi gör dem uppmärksamma på hur maten blandas med saliv i munnen och vägen ner till tarmarna där energiprocessen sker (experiment). Som en avslutning kommer barnen att få rita hur deras tallriksmodell ser ut.

Varför/Mål
Vårt mål med lärandetillfället är att ge barnen en förklaring och bakgrund till det som vi dagligen uppmanar dem till eller säger till dem; ”Man behöver energi för att orka.” ”Du måste äta mer grönsaker, det är nyttigt.” ”Godis är inte nyttigt.” ”Du måste gå ut på rasten för att få frisk luft så att du orkar jobba nästa pass.” Dessa uppmaningar valde vi att ha som underlag då de kan relateras till barnens vardag. Genom lärandetillfällets moment synliggör vi varför vi vuxna ofta ger dessa uppmaningar till barnen.

Det planerade lärandetillfället främjar barnens förståelse för;
- att solen är allt levandes huvudsakliga energikälla
- att kroppen tillgodogör sig kroppens energi från maten
- vilken mat som är nyttig och mindre nyttig för vår hälsa.

Utvärdering
Vi kommer att utvärdera måluppfyllelsen för vårt lärandetillfälle dels under tiden då vi har möjlighet att uppfatta barnens förståelse för ämnet då de ritar sin egen tallriksmodell och dels efter 1-2 veckor då vi åter besöker förskolan och ställer öppna frågor till barnen. Genom att använda de frågor som Anna-Stina Ahlrik benämnde som kriteriefrågor kan man som lärare se vilken förståelse barnen har för helheten. Exempel på kriteriefråga; Vad är allt levandes energikälla? Vet du vart maten tar vägen?

Kroppens energi - Ämnesteoretisk fördjupning

Kroppens energi

Vi kommer här att redogöra för den ämnesteoretiska förankring som vi gjort kring vårt ämne om kroppens energi och vad vi och vår kropp behöver för att orka med vardagliga aktiviteter och annan fysisk ansträngning. Allt som lever är beroende av energi och all kemisk energi har sitt ursprung i solen. I princip är allt levande solberoende. Den mat vi stoppar i oss innehåller kolhydrater, fett och proteiner och det är ur dessa ämnen som vi hämtar den mesta av vår energi. Kroppens organ tar upp näringen från maten så att kroppen får energi. Förr i tiden fick människorna slita för att få tag i föda som gav dem den energi de behövde.

Historiskt perspektiv
Förr i tiden fick människorna vandra för att söka efter mat. De fick exempelvis jaga vilda djur, samla vilda växter, säd, nötter och frukt. Frukten och de vilda växterna utgjorde den större delen av den dagliga födan. Den födan de fick tag på fick de dela med familj och vänner. När människorna började bli bofasta på ett och samma ställe lärde de sig att odla vete, bönor och andra ätbara växter som grönsaker och frukt. För att kunna förvara den odlade födan lärde de sig att lagra och spara den på olika sätt. Fram till 1700-talet var människorna nästintill helt beroende av den kemiska energi som finns lagrad i växter och djur. Denna energi, som genom matsmältningen kan omvandlas till fysiks energi, gav människorna muskelkraft. Energiomvandlingen begränsade det mänskliga livet och den energi som människorna fick genom födan gick hela tiden åt till att skaffa eller odla ny föda. Detta gjorde att utvecklingen i samhället blev mycket begränsad men i samband med industrialiseringen skedde en förändring. Fossila bränslen och maskiner gjorde att muskelkraften inte nu var den främsta energikällan.

Matens betydelse
All kemisk energi har i princip sitt ursprung från solen. Allt som lever, människor, växter och djur är beroende av energi för att kunna leva. Växter får energi från solen, som i sin tur tas upp av växtätare; djur och människor. Då vi människor äter kött från dessa djur får vi i oss energi som djuren tillägnat sig genom de växter de ätit. Växterna har i sin tur erhållit energi från solen. Vi människor förbrukar och behöver kemisk energi för att kunna röra oss, hålla oss varma samt växa. Energin kommer från tre näringsämnen; fett, kolhydrater och protein. För att dessa ämnen skall kunna ombildas till energi behöver kroppen syre som vi får genom andningen. Dessa ämnen finns i maten och därmed innehåller maten energi. Växterna lagrar energin som fetter, kolhydrater och proteiner och det är ur dessa näringsämnen vi hämtar det mesta av vår energi.





Var finns då fett, kolhydrater och protein? Fett finns det mycket av i till exempel smör, ost, olja och nötter medan vi hittar protein i bland annat mejeriprodukter, kött, fågel, fisk och ägg. Kolhydrater finns främst i bröd, pasta, ris, potatis, frukt och grönsaker. Det är också kolhydraterna som är kroppens främsta bränsle. Dessa behövs också för att hjärnan skall fungera och kroppen behöver dem för att kunna bygga upp celler. För lite kolhydrater leder till att man orkar mindre. Kolhydrater kan tas upp olika fort i kroppen, det finns snabba och långsamma kolhydrater. De snabba finns i godis, läsk, sylt, kakor, bullar, kex och vitt bröd. De ger oss snabbt energi och ork men gör att vi fort blir trötta igen. Långsamma kolhydrater, däremot, som finns i bönor, baljväxter, pasta, ris och potatis ger oss lång mättnadskänsla och vi behåller energin under längre tid. Om vi skall ge vår kropp möjlighet att ta upp den energi som krävs för en dag bör vi äta enligt tallriksmodellen. De flesta av oss gör inte det vilket leder till att vi orkar mindre i skolan eller på arbetet. Vi äter livsmedel som innehåller mycket socker och fett som ger oss en liten mättnadskänsla. Kroppen signalerar att vi är mätta och kroppen sätter igång att förbruka den lilla energi vi fått i oss. Vi blir då fort trötta och hungriga igen.


När vi rör oss förbrukar kroppen energi. Desto mer du rör dig, desto mer energi förbrukar du. När vi sover behöver vi minst energi, när vi sitter stilla lite mer, men allra mest energi behövs då vi springer. Den energi vi förbrukar försvinner inte utan omvandlas till exempel till värme då du blir varm och svettas när du springer. Den energi du inte förbrukar sparar kroppen i muskler, lever och fettdepåer som du senare kan använda som energi. Om man äter mer, alltså tillägnar sig mer energi, än vad vi förbrukar lagras en del överskottsenergi som fettdepåer i kroppen. Då går du upp i vikt. Om du däremot får i dig för lite mat, energi, tar man på kroppens fettdepåer. Då går du ner i vikt. Då du får i dig lika mycket energi som du använder under dagen har du en så kallad energibalans och din vikt är därmed stabil. Som ung är det normalt att gå upp i vikt då det sker i takt med att du växer. Det är ändå viktigt att ha en energibalans så att vikten stämmer överens med din utveckling. Det är viktigt att äta nyttigt och röra på sig. Problem med energibalansen härrör ofta från att du äter mer energi än vad du förbrukar. För att komma i energibalans igen bör du då äta mindre och motionera mer eller allra helst både och.

Matsmältningen
Matsmältningssystemet; magsäcken, tunntarmen, tjocktarmen och ändtarmen, suger upp näring för att ge kroppen den energi den behöver för att kunna uträtta allt arbete samt driver ut avföringen, det vill säga den näring som inte kan användas, ur kroppen.

Magsäcken är 25 cm lång och ligger i vänstra sidan av buken, under revbenen.
Tunntarmen är smal och sex meter lång.
Tjocktarmen är tjockare och knappt två meter lång.

När vi stoppar maten i munnen tuggar vi sönder den och spottkörtlarna skickar ut saliv i munnen som blandar sig med maten. Muskler i matstrupen skjuter ner maten till magsäcken där magsaft droppar över den och löser upp och smälter den. Starka muskler i magsäckens väggar knådar och ältar maten. När magsäcken arbetat färdigt är maten som en lös smet som magsäcksmusklerna skjuter ner i tunntarmen. Matsmältningen fortsätter i början av tunntarmen tills smeten blivit ännu mer finfördelad. Muskler i tarmväggarna gör att smeten fortsätter neråt i tarmen. I tunntarmens väggar finns hårliknande utväxter som kallas tarmludd vilka innehåller många blodkärl. När smeten passerar tarmluddet sugs näringen upp av blodet som via blodkärlen transporterar den runt i hela kroppen. Resterna av smeten som inte tas upp bildar en halvfast avföring som avlägsnas ur kroppen genom ändtarmen.






Källor: Så funkar du! – Joe Kaufman (1975)
Varifrån kommer maten? – Cecilia Fitzsimons (1996)
Mänskliga nätverk – världshistorien i ett nytt perspektiv. – J & W Mc Neill (2006)
Allt om näringslära. – Martin Brunnberg (2006)
http://www.pigg.nu/
http://www.slv.se/

Cartoon Förskola!

Cartoon skola Vad behöver du och din kropp för att få energi och orka gå i skolan, leka, cykla etc?

Intervjuunderlag till Cartoonen i åk 1.

Vad behöver du och din kropp för att få energi för att orka gå i skolan, cykla, leka osv?

Jag samlade åtta elever i åk 1 i en halvmåne kring mig och började, att småprata lite kring bilar, som behöver energi för att röra på sig och eleverna hade full koll på att bilars energi är bränslet. Diesel och bensin. Denna inledning hade vi ju planerat först och främst i förskolgruppen, men jag tänkte, att det skulle förenkla för eleverna i ettan också, MEN det hade jag inte alls behövt göra! Eleverna visste mycket väl, att våra kroppar behöver MAT, DRICKA och SÖMN, för att få energi och att det är vårt "bränsle". I följdfrågor framkom det:

- att mjölk ger starka muskler för barn,

- man måste få motion för att må bra,

- godis är inte bra,

- medan chips var ganska bra, då det faktiskt är potatis,

- nyttiga grejer ger energi och grönsaker, DET är bra! (Jag undrar jag, hur många gånger de har hört det..?)

Seminarium "Mål, bedömning och utvärdering" 3 mars 2009

Under dagens seminarium diskuterade vi vilka lärandemål vi skall ha för våra lärandetillfällen i förskola och skola kring vårt valda "energiämne". Vi kom fram till att vi kan specificera kursplan- och läroplansmål men inte bryta ner och tolka dessa innan vi sammanställt svaren på intervjuerna kring vårt fenomen och gjort vår cartoon. Detta eftersom vi fortfarande inte känner till barnens och elevernas förkunskaper. Vi kan däremot ange de generella mål som vi kan använda och koppla till vårt ämne. Vi anser att det, för att en bedömning skall kunna göras, är nödvändigt att ha uppsatta mål att bedöma utifrån. Anna-Stina Ahlrik sa på en av dagens föreläsningar att "Utan mål vet vi inte vart vi ska!" Vi anser, att om det inte finns konkreta och specifika mål blir man som lärare osäker på vad som skall bedömas. Det kan också leda till att läraren bedömer "fel saker" och inte har någon grund för att bedöma det som skall bedömas. Osäkerheten kan också "smitta av sig" på eleverna. Därför anser vi att målen bör vara väl genomtänkta och ha en stark grund i kurs- och läroplanerna både för lärarens och elevernas skull.

De mål utifrån kurs- och läroplanerna vi har tänkt att ha som grund i vårt arbete är följande:

Lpo94

Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola

• känner till och förstår grundläggande begrepp och sammanhang inom de naturvetenskapliga kunskapsområdena
• har grundläggande kunskaper om förutsättningarns för en god hälsa samt har förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan och miljön. (s.10)

Lpfö98

Förskolan ska sträva efter att varje barn

• utvecklar sin kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande
• utvecklar förståelse för sin egen delaktighet i naturens kretslopp och för enkla naturvetenskapliga fenomen. (s.9)

Kursplanen

Skolan skall i sin undervisning i biologi sträva efter att eleven utvecklar kunskap om människokroppens byggnad och funktion. (s.53)

Vi kommer att utvärdera måluppfyllelsen inom vårt tema dels direkt efter lärandetillfället och dels efter 1-2 veckor genom öppna frågor till eleverna. Genom att använda de frågor som Anna-Stina Ahlrik benämnde som kriteriefrågor kan man som lärare se vilken förståelse eleverna har för helheten.

Litteraturseminarium den 26/2 ”Undervisning, etik, samhälle”.

Vi har under dagens seminarium diskuterat vad vi kan välja och välja bort i undervisningen utifrån ett etiskt perspektiv. Det innehåll, som vi i vår profession, som lärare ska välja ut, ska vi inom naturvetenskapen välja ut på samma grunder, som vi väljer annat stoff i andra ämnen, det vill säga, att ha läroplan och kursplan som grund. I läroplanen för förskolan (Lpfö 98) står att:

”Värdegrunden uttrycker det etiska förhållningssätt som skall prägla verksamheten. Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter skall lyftas fram och synliggöras i verksamheten”.

I läroplanen för skolan (Lpo 94) uttrycks det på följande sätt:

"Det etiska perspektivet är av betydelse för många av de frågor som tas upp i skolan. Skolan skall stimulera varje elev att bilda sig och växa med sina uppgifter. I skolarbetet skall de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas. Även hälso- och livsstilsfrågor skall uppmärksammas för och främja elevernas förmåga att göra personligt ställningstagande”.

Andersson (2008) tar upp klimatfrågan och växthuseffekten. Han menar där på att vi inte skall ställa frågan varför vi skall undervisa utan hur vi skall undervisa kring fenomenen. Han nämner följande, ”På något sätt gäller det att i undervisningen balansera mellan en realistisk beskrivning av hur det står till i vår värld på grund av den pågående globala uppvärmningen och ett budskap om att det faktiskt går att göra något åt saken. Det är frågan om att vara uppfinningsrik i stort och smått, både på det personliga och samhälleliga planet” (sid 194) Vi i gruppen tror att det är många som tänker; det spelar ingen roll om jag exempelvis tar bilen till jobbet istället för cykeln. Detta eftersom det inte är någon annan som gör det. Men om alla tänker och gör samma val så blir följderna förstörande. Istället borde alla tänka på detta och utifrån det göra ”bra” val så kan det i kombination med alla andras val utmynna i ett avgörande resultat för oss människor och för vår miljö. Detta är något man som lärare kan ta upp med sina elever i klassen men att man då utgår ifrån det som ligger eleverna närmast.

Läraren måste vara klar med vad han/hon ska ta upp med eleverna för att kunna ge eleverna beredskap och kunskap inför framtiden. Susanne Klaar förklarade på sin föreläsning att naturetik innebär värderingar, normer och oliktänkande. Vi diskuterade kring detta och konstaterade att barn av idag kan med vår hjälp få helt andra grundvärderingar. Detta är något vi som blivande lärare måste ha i åtanke.

När det gäller ny teknik och vilka slags konsekvenser det kan bidra till menar Ginner (1996) att det är värdefullt att föra en diskussion som kan höja kunskapsnivån inom teknikområdet. Författaren talar vidare om att det är skolans uppgift att bland annat göra eleverna förtrogna med teknik och skapa sig kännedom om olika tekniska perspektiv samt vilken effekt teknikens framsteg kan ha på längre sikt. Det kan exempelvis handla om en förståelse för vilka konsekvenser införandet av teknik i u-länder kan ge uttryck för och hur det påverkar befolkningen. Som lärare är det värdefullt att eleverna får tillfällen att se samband mellan teknikens möjligheter och hinder ur olika perspektiv för att de ska kunna skapa sig en egen bild av teknikens värde.